I livet är det huvudsaken framför allt att ha uppfattningar a priori. Det visar sig, faktiskt, att de stora massorna har fel och individerna alltid har rätt. Man får akta sig för att härleda regler för sitt uppträdande ur detta: dessa ska inte behöva formuleras för att man ska följa dem. "Det finns bara två ting", menade författaren Boris Vian; "det är kärleken i alla former, med vackra flickor, och musiken, New Orleans eller Duke Ellington. Allt annat borde försvinna, för allt annat är fult".Nu ska vi - som vanligt när vi läser eller lyssnar till Vian - inte vara så noga med vad han säger, utan mer hur. Hans tankars förverkliganden i sinnesvärlden bestod, i egentlig mening, huvudsakligen av en projektion av verkligheten, i en skev och upphettad atmosfär, på ett referensplan som går i oregelbundna vågor och framvisar en förvridning. Utan att vara specifika tycker jag vi kan stanna upp vid Vians svart-vita världsuppfattning och fundera på ifall vi verkligen behöver de där förhärskande gråskalorna? Jag tänker skriva om böcker, film, fotboll och kanske också kärlek och musik. Framför allt tänker jag skriva som om inget annat existerade i min sinnevärld.
Välkommen till min blogg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar